Nu är det alltså vår. Solen skiner med sitt själviska leende. Flickorna börjar bära korta kjolar, männen tar ut sina nyvaknade vrålåk. Alla har spirande känsla av lättnad, glädje och kärlek. Äntligen är den över, den där vintern som är lika bister som magistern i trea:n. Dom flesta har släppt taget om den varma dumjackan och i stället ersatt den men tunnare material. Material som får blickar att dras till, material som avslöjar kroppskonturer
Mitt i allt detta sitter jag, på en parkbänk nere i stan. Väntar på ett möte om ca 30 minuter. Inget viktigt möte men ändå, har man bokat sig så har man. Skulle egentligen velat ta en dag ledigt, bara sitta här och njuta. Insupa strålarna på kinden.
Jag är singel nu, har jag glömt säga det. Inser att jag kanske är den ända vettiga snigeln i stan. Eller fel, det finns massor av kvinnor här omkring som är snälla, förstående, roliga, lite egna, självständiga och otroligt vackra. Nej problemet är inte kvinnorna, har det någonsin varit det? Problemet är att när man kommer upp i en viss ålder så har dom bra männen blivit tagna och dom dåliga är över. Dom som är skilda, dom som har barn, dom med bekräftelse behov, olyckligt kära eller helt enkelt svårt att binda sig... Så hur i hela fridens namn ska man sålla i detta? Hur ska man inte känna att det som återstår är skadat gods eller kasserat gods?
Vist nu kanske jag låter lite hård, det finns säkert en fin kille där ute, problemmet är att han gömmer sig bra. Tyvärr blir man kräsnare med åren ( vilket är konstigt, borde det inte vara tvärt om?) Kraven blir högre och jakten på "HAN" blir mer allvarlig. Samtidigt som den strida ström av "bra" män krymper...Inte så jädra lätt, eller hur? Inte konstigt att vi kvinnor blir lite desperata.
Men säg helt hypotetisk att jag råkar hitta den rätta, han som får hela jag att spinna. Som trycker på dom rätta knapparna. Nu då, vad ska man göra nu??
Då är det fasiken mening att man snällt ska sitta ner och vänta, låta han göra "moves" och det ända du som kvinna ska göra är att le snällt, vara lagom intresserad och när han väl nedlåter sig att tala med dig ska du försöka charma honom, så att han inte glömmer dig. Varför är detta så svårt?
Jo för att jag som kvinna är självständig, stark och van att få som jag vill. Det gör mig så ont att jag måste böja mig för dessa könsroller. Att jag som individ inte kan göra någonting för att påverka det man vill ha. Att det är han som ska välja. Det får mig att bli frustrerad.
MEN och nu låter jag hård. Jag har aldrig varit med om att ett förhållande börjar med att kvinnan tar första steget, att det är hon som bjuder på dejt, ringer osv. På något vis slutar dessa romanser med att killen en vacker dag slutar att höra av sig. Att ni blir kk, eller att han hittar en annan kvinna. Åh då, kan jag lova att man inte känner sig så stolt, stark och snygg.
(sen finns det så klart kvinnor som bara vill ha "the good stuff", i singel livet. Där är det så klart bra att vara aggressiv men att förvänta sig ett förhållande med den attityden är obefintlig)
Nu skulle man ju kunna säga något om att kvinnor har allrätt att välja sin partner. Självklart har vi det. Vi sållar ut en partner genom att titta på honom, uppmuntra och "råkar" hänga där han är. Allt för att han ska se en. Om killen gillar en kommer han börja hänga där du är, hitta på anledningar för att tala med dig, fråga dig tusen frågor och VERKLIGEN anstränga sig för att visa vilket kap han är. Sen är det upp till dig om du vill träffa honom. När den känslan uppstår finns det inget annat som är så härlig. Att känna sig snygg, sexig, den enda och allt där emellan.
Då kan alla dumma spekulationer ta sig i brasan, alla krossade romanser och den låga självkänslan flyga sin kos. Du kommer att känna dig som en gudinna, och varför skulle du inte få göra det? Du är fasiken värd att bli uppvaktad, utbjuden osv...
Lättare sagt än gjort? Men jag ska ge dig ett tips, strunta i killar, fokusera på dig, älska dig själv och ha ett så roligt liv som möjligt. När killar ser det kommer dom att vilja ha dig, tro mig, det slår aldrig fel.
Du ska se att män kommer krypande från sina hålor för att vilja ha dig.... Var kräsen, det är din egen lycka, värd! Prinsen finns där ute och HAN kommer att HITTA dig!
Med risk för att få hatmail från killar (vilket jag kommer att få, samt av en massa kvinnor) Behandla manen som dom är, döm dom efter vad dom gör, inte säger, hitta inte på ursäkter för deras skull och för guds skull låt ingen trampa på dig!
www.hm.com