Jag trodde att jag hade lagt ner detta med bloggandet. Fick för mig att det hela var över för längesedan, men helt plötsligt i dag, for en känsla över mig att börja skriva. Ja det drog i mig, som ett behov. Lustigt, men så var det.
Det jag vill skriva om är hur jag på senare tid har upptäckt hur vissa kvinnor är mot sina män. Jag har många manliga vänner som anförtror sig till mig. Många utav dom är förtvivlade, förvirrade och känner sig allmänt vilsna. Jag har många gånger ryckt in och försökt ge goda råd.
Igår talade jag med en man som hade problem med sin kvinnliga bekant. Hon ställde ofta till bråk, la på i örat utan förklaring samt fick honom att känna sig förvirrad. Han förklarade att hon har svårt att vara någon "nära", släppa in en person och mår allmänt dåligt just nu. Hon kunde utan förklaring börja bråka som de minsta sakerna och inte sluta, utan dra upp oväsentliga saker, tills hon avslutar det hela med att lägga på/gå därifrån eller säga upp bekantskapen. Även när denna man försökte ställa lite krav på relationen och frågar rakt ut vad hon känner för honom samt om dom har en framtid. Ja då slutar det ofta i bråk eller att hon inte vill svara på det.
Jag vill försöka klarlägga några saker här. Både som man och kvinna i början av en relation så finns det signaler som är tydliga. Du kan välja att bortse från dom eller faktiskt se dom. Om en person inte värkar uppskatta ditt sällskap, dumpa. Varför?! I en relation vill man bli älskad och få älska tillbaka. Får man inte den bekräftelsen, vad är det då för mening att vara med varandra? Samma sak gäller för män och kvinnor som inte kan ge ett ärligt svar på hur/vart relationen lutar/går åt. Vist det finns omständigheter som gör att man inte är redo. MEN en person som gillar en annan och har dessa omständigheter är också snabb att förklara varför. Tänk er själva, du gillar någon men det är mycket, men du värkligen gillar personen i fråga. Då skulle du försöka förklara och be personen att vänta på dig. Allt för att personen inte ska tröttna och leta efter en ny.
Här är några situationer som inte är okej/god ton i någon relation.
* Att bete sig illa och trycka ner någon bara för att man kan och vill.
* Att hålla någon på halsen, bara för att man gillar uppmärksamheten
* Att bråka i onödan bara för att man gillar spänningen
* Att utnyttja någon (allt från barnvakt, hushållerska, kokerska, reparera bilen, skruva upp hyllor, pengar osv)
Jag undrar om inte många är i en relation på fel grunder. Vissa vill vara med någon för att slippa ensamheten andra vill ha någon som underlättar för dig. Vist det är väl okej att känna så men oftast väntar dessa personer på "något bättre" och helt ärligt vill någon någonsin vara den där andra personen som nöjer sig med halvdan kärlek? Vist man kan vara med varandra och veta om detta exempelvis. Mannen vet att kvinnan är med honom för att han har pengar, de är överens. Ärligt, hur sorligt är inte det?! Kul att leva sitt korta liv med vetskapen att hon gillar dig för pengarna.. Synd och skam :( Eller mannen är med kvinnan för att hon är en god styvmor för hans barn... Ja listan kan bli lång men jag orkar inte dra upp det, jag blir på dåligt humör.
Som slut ord vill jag även tillägga, det blir inte bättre än vad du skapar och kräver för dig själv. Du bestämmer hur mycket du ska ta, böja dig och kompromissa. Sätt den gränsen och gå om någon kliver över. Du ska må bra i en relation inte bli olycklig.
