Funderar

Funderar lite så här på nattkvisten. Har folk i min omgivning som alltid suger ut massa energi från mig. Alltid är det något, alltid ska man lyssna på dom, tål inte kritik, bråkar, kommer med onödiga kommentarer, håller en utanför, skyller ifrån sig samt ställer in saker som man har bestämt. Sedan när dom en sorts avundsjuka mot en, att man är för snygg, för social, att man kan få alla killar och anklagar en för att ta allt "rampljus" . 


För övrigt, vad är det här med avundsjuka? Hur uppkommer det och vad bottnar det sig i? Hur kan man som vän missunna en annan vän? Det går över mitt förstånd.


 Men å andra sidan, jag har aldrig varit avundsjuk på någon. Har det gått bra för en vän har jag grattat. Är en vän snygg och populär så är jag glad för hennes skull . Har en person massa fina egenskaper och talanger vill jag vara där och uppmuntra dom. Om jag känner en form av "jag önskar att jag var henne/honnom" så brukar jag tänka så här "alla människor har sina problem, sina spöken och brister" Hur glada och framgångsrika dom än ser ut att vara så finns det alltid något. Detta något skulle jag aldrig vilja byta till mig. För ska man nu vara avundsjuk och vilja leva en annans liv så måste man även vara beredd att leva dennes liv. Åh nej, det vill jag inte. 


I alla fall tillbaka till ämnet. Jag känner själv att jag har svårt att sätta gränser, är för snäll och låter folk komma i första hand. Har blivit uppfostrad så. Vist jag är en omtänksam, omhändertagande, förstående, generös och snäll person. Men det finns gränser och nu känner jag att botten är nådd. Jag vill inte ta en massa skit. Vist jag förstår att endel måste trycka ner andra för att själv må bra. Fine jag kan ta det. Däremot är det inte okej att göra så. I grund och botten är dessa människor otroligt små.


Så nu ska jag bli lite hårdare, välja min omgivning med omsorg, spara på goda människor och springa fort som fan när jag märker att jag har en energitjuv i min närhet. 

Säger hej då från mig och felicia.