Det har väl inte undgått att det har gått 10år sen ett flygplan störtade in i en skyskrapa. Efter det ändrades världen och vi på började en ny era. Omvärlden har blivit kallare, otryggare och olustigare efter det som hände. Amerika började med sina hämndaktioner, muslimer värden över blev svartlistade och gemene man blev lite mer misstänksam mot sin granne.

För mig känns allt så onödigt, meningslöst och jag får en klump i halsen av uppgivenhet. Allt detta ont som vi människor gör emot varandra. Att vi som människor inte kan aktsupera varandras olikheter.

Jag kommer utsökt att tänka på en H.C Andersenn saga som heter "Vandropen"

I den tittar en gammal fredlig man i ett förstoringsglas och ser en massa rörelser. För att se tydligare färgar han vattnet rött och helt plötsligt framträder ett myller av nakna kroppar som kravlar upp på varandra. De som är överst dras ner, de undre ska upp och den som är förlång kapas. Men även den som har för lång näsa, knopp bakom örat osv blir ihjälbitna.


Vetenskapsmanen kan inte för sitt liv förstår vad det är han ser och inte häller dom han tillfrågar. Tillslut kommer ett troll på besök och han kastar en blick i förstoringsglaset och utbrister " Det är ju Köpenhamn"!


På något sätt tycker jag att denna historia passar utmärkt på oss som människosläkte, tyvärr.
Vi är benägna att tycka illa om allt som är annorlunda.

Det vi inte tänker på är att vi egentligen är lika. Vi alla kämpar med det lilla. Vi oroar oss för ungefär samma saker så som : Att kunna betala räkningar, skaffa mat på bordet, sina anhöriga, hitta tid för kärleken osv. Vi försöker alla att få vardagen att gå ihop (med olika medel)

Men (och det är nu som det blir fantastiskt) vi delar också samma drömmar. Vi försöker att ge nästa generation bättre förutsättningar, vi uppmuntrar våra barn till att bli "lager than life", vi vill bidra med något till eftervärden och vi strävar hela tiden för att bli en bättre version av oss själv.

Så nästa nästa gång du känner dig osäker inför en människa, folkslag, religion, kultur eller land. Tänk på att vi alla är lika och att vi alla är släkt med varandra. I stället för att backa, ta två steg fram och lär känna personen i fråga. För i grund och botten är vi alla små själar som vill bli älskade.

Hittade denna låt som jag tycker passar in: http://www.youtube.com/watch?v=X0bFpRG7_9c

Ta han om varandra nu, sprid lite kärlek, kramas, pussas, vårda din familj och dina vänner. Passa på nu när du kan, man vet aldrig hur morgondagen blir!